Nu är vår Lounge äntligen klar! Jag har längtat efter att få lägga ut den, men det fattades några växter, och jag ville vänta tills allt var klart. Så här kommer presentationen!
Vi planterade dessa rosor i ingången till vår Lounge för bara någon vecka sedan, och vi har redan fått njuta av flera blommor. De är solgula, och doftar underbart! Jag kan se framför mej när hela bågen är full med väldoftande rosor, och känna hur doften slår emot mej!
Här kan ni se planteringen framför vattnet. Vi har planterat några blommor som tål skugga. Och om ni tittar noga, ser ni en liten växt bakom ormbunken o Hostan, den ska bli 30 cm hög och få vita små blommor.
Ingen Lounge utan vatten!
Vi har själva byggt den lilla vattenfontänen. Vi satte en fontän i en stor plastlåda, och ett galler som vi la sten ovanpå.
Ni kan se en konstig sak i kanten av stenpartiet. De är ett gammalt verktyg för att lägga gatsten. Den har varit i bruk för att lägga gatsten i Malmö, och den kommer från min käre makes föräldrahem.
Dessa växter har vi planterat bakom fontänen. Eftersom jag ville ha en blågrå Hosta, fick det bli den lilla växten ni ser till höger om ormbunken. De är så vackra så den är värd att vänta på.
Vi vill gärna njuta av ett svalt glas vin i vår Lounge. Eftersom det är en liten bit till köket, och vinet blir varmt om det står i solen, kom jag att tänka på vinkällare. De är ju ofta placerade under jord. Jag bad min käre make ta hem rör, och vi grävde ner dem så bara toppen sticker upp. De är täta nertill, och har lock. Eftersom de står i jorden, är det sällan mer än 8 ° i dem, och då hinner inte vinet bli varmt.
Springer för Terese
Nu har jag fått igång min löpträning, och jag brukar lyssna på Träningspodden när jag springer eller cyklar. Det gjorde jag när jag cyklade i fredags, men jag grät en stor del av den cykelturen. Den var tillägnad Terese Alvén. En influenser inom löpträning, som lämnade oss efter att ha drabbats av cancer, och det gick väldigt fort. Men på sin blogg uppmanar hon oss som får vara kvar här att glädjas över det vi har, och att glädjas åt det hela tiden. Jag är så tacksam att jag kan röra mej, och jag ska löpa för Terese. Jag kan, men hon kan inte längre. Det är så skrämmande att en person som lever så hälsosamt kan ryckas bort på mindre än ett år.
Trots att det blev en lite sorgsen avslutning, vill jag önska er en härlig måndag!
Kommentarer