Idag kommer bloggen att handla om nära o kära i Coronatider. Känns så tråkigt att inte kunna träffa dem. Jag och min käre make har det jättebra och trevligt tillsammans, så egentligen tillhör jag de lyckligt lottade. Men – två av mina väninnor har drabbats av en riktigt elakartad cancer, och då tänker man på att man saknar dem, och att det är längesen vi träffade någon.
På bilden ovan ser ni början på en trevlig kväll hos en av dem. Jag hoppas att allt går bra för dem båda två, och att Coronan försvinner, så att vi kan träffas igen.
När min käre make fyllde 60, fick han detta fina fat av döttrarna. De kom och sjöng och vi kunde umgås utanför huset, men utan att krama dem eller barnbarnen. Dumma Corona, man vill ju kunna krama sina nära o kära!
Detta är en utflykt till Skrylle med flickorna som jag skrev om här. Det är kanske såhär vi får umgås i fortsättningen.
Sonen har jag inte träffat sen min födelsedag. Visserligen finns det Face time, men det är kramarna som fattas!
Nu ska jag inte vara så negativ, det är mina väninnors öde som fick mej i detta tankfulla tillstånd. Jag har varit hos frissan idag, alltid skönt, och min träning fungerar. Och som jag sa i början, så har jag och min käre make alltid lika kul tillsammans, så egentligen har jag inget att klaga över!
Ha en underbar onsdag, var rädda om er!
Kommentarer